Resan började på en otroligt tidig måndagsmorgon då vi alla i steg fyra skulle mötas upp för att tillsammans ta oss till Arlanda. När vi väl var på Arlanda och hade checkat in började den långa väntan på att få gå på flyget som skulle ta oss till vårt efterlängtade mål, Berlin.

Efter ett par timmar var vi äntligen där! Alla var helt ifrån sig över hur kul allting skulle bli hädanefter. Däremot var vi alla så osannolikt trötta och hungriga. Alla hade sett framemot att få komma till hotellet och åtminstone få en timmes vila, men icke då! Direkt efter att vi hade lämnat väskorna på rummen skulle vi återigen bege oss ut. Vid detta tillfälle var det enda som höll humöret uppe att vi skulle ut och stilla vår hunger.

Denna lycka höll inte länge då jag och fem andra beställde bakad potatis med kesosås och flaxolja. Nu när jag ser det skrivet, att vi faktiskt bara åt en potatis till lunch, märker jag hur konstigt det låter men jag måste påpeka att det lät godast och faktum var att det skulle ingå en kaka på det så valet för oss var självklart då vi hörde om kakan.

Tyvärr var det inte alls som vi hade föreställt oss. Utan det var nog en av de värsta rätterna som jag har ätit, någonsin. Potatisen var hård och smakade blä, kesosåsen var ingen kesosås för den innehöll inte ens någon keso och flaxoljan ska vi inte ens i huvudtaget prata om på grund av dess äcklighet.

Efter vi alla sex hade ätit upp det som gick att äta såg vi alla fram emot att få vår kaka. Eller jag borde nog säga ”kaka”. Kakan som vi fick var inte direkt någon kaka utan det vi fick var en slags pannacotta som till smaken liknade väldigt mycket glass, och på råge på allt var den grön (!!). Vi frågade vad det var för något fick reda på att ”kakan” tydligen var gjord på pumpafrön… Vi åt upp allt det som var på tallriken utan att helt och hållet bestämma oss om den var god eller inte, men vad ska man göra, den ingick i priset.

När vi alla hade ätit upp var det dags för mig, Annifrid och Helin att redovisa om båtturen som skulle visa oss olika betydelsefulla byggnader genom den centrala delen av Berlin. När vi kom till platsen där båten skulle gå mötes vi av en stor motgång som vi inte hade räknat med. Båten var uppbokad hela kvällen. Alla var redan lite småsura efter att jag, Helin och Annifrid hade gått fel väg och att vi sedan fick reda på att vi inte ens kunde ta någon båt fick det att brista hos oss alla i hela gruppen. Men som tur var kom en av lärarna på en plan B och det var att åka upp i ett välkänt torn som hete Berliner Fernsehturen som låg vid Alexanderplatze där utsikten var fantastiskt. Man såg utöver hela Berlin från alla håll och kanter.

Jag och Annifrid gick och muttrade lite för oss själva över att det inte hade blivit som vi hade tänkt oss men när vi väl lämnade Alexanderplatze hade vi ersatt den inställningen mot en som sade att allt nu bara kunde bli bättre, vilket det också blev.


Efter vi hade vartit på Berliner Fernsehturen åkte jag, Annifrid, Anna, Lena, Emma, Helin och Rebecka tillbaka till hotellet för att sedan gå till Hauptbahnhof som låg mindre än fem minuter från hotellet för att äta en rejäl middag på McDonalds. Där satt vi i ungefär två timmar och bara skrattade åt allt och inget, det var hur kul som helst. När vi väl hade tröttnat på att sitta där gick vi tillbaka till hotellet och bara tog det lugnt fram tills klockan blev ungefär halv ett då vi gick till sängs.

                                
(Utsikten från tornet och resturangen där den äckliga maten fanns)

 

Tisdagen började med att vi gick ner till frukosten på hotellets resturang och åt, sedan gick vi till rummen och gjorde oss i ordning. När vi var klara möttes alla upp i lobbyn för att göra dagens utflykter. Det första stället vi skulle besöka var Checkpoint Charlie som Andy var ansvarig för och som han höll sin första redovisning om. Vi lyssnade på faktan som Andy sade, vi tog några kort, sedan gick vi vidare till Andys andra redovisnings-hållplats, som var berlinmuren. Även här lyssnade vi på det Andy sa innan vi själva fick gå runt och titta på muren och läsa den information som fanns uppsatt där, och självklart blev det en del bilder även här. När vi kände oss färdiga där tog Adrian över guidningen och då skulle vi bege oss till Brandenburger Tor. På vägen till detta gick vi också förbi Holocaust museum som Lena skulle hålla sin redovisning om senare i veckan, dock hann vi aldrig få höra på det hon skulle ha berättat där utan vi fick höra det här i Stockholm. Något annat som vi fann på vägen var ett stånd där de sålde kringlor så medan Adrian höll sin redovisning åt de flesta en varsin kringla som förövrigt var väldigt god. Innan det var dags för oss att äta lunch tog vi oss till Tiergarten, som bara låg tvärs över gatan från Adrans stopp, för att lyssna på Emmas redogörelse. Den var löjligt stor och jag tror att om vi hade kommit dit lite senare på våren hade den varit fantastisk med grönska och blommor, som även ska finnas där, men nu när vi var där var omgivningen tyvärr grå och gav ett ganska trist intryck.

Efter detta var det dags för lunch. Däremot hade kringlan gjort så att de flesta av oss var ganska mätta, i varje fall vi tjejer så vi gick bara till Starbucks och värmde oss med lite varm dricka och för att äta lite smått.

Efter vi alla hade ätit lunch mötes vi upp för att åka till Haupfbahnhof för att därifrån ta den båttur som jag, Annifrid och Helin hade planerat att ta dagen innan. Under denna tur såg vi bland annat riksdagshuset, en katedral, “utkikstornet” som vi hade sett dagen innan, Museum island och lite annat smått och gott.

Båtturen tog bara en timme och när vi var klara med den gick vi tillbaka till hotellet och vilade upp oss lite innan vi åkte till Kreutzberg där några av oss i gruppen åt en god middag på en mysig och bra resturang. Vi blev kvar där ett ganska bra tag innan jag, Annifrid, Andy och treorna (Johan, Camilla och Alice) gick och satte oss på ett annat ställe i närheten och bara pratade och hade det kul. När vi tyckte att vi var k

lara där åkte vi tillbaka till hotellet för att sova.


 

Dagen efter, på onsdagen, började den som vanligt, vi gick ner och åt frukost och gick sedan upp på rummen för att göra oss redo inför dagen.

Det första som stod på schemat var att åka ända bort till Sachsenhausen där vi skulle besöka ett gammalt konsetrationsläger som Rebecka hade planera. Efter vi hade lyssnat på Rebeckas redovisning fick vi själva gå runt och kolla oss omkring och läsa om det vi ville få reda på mer om. När vi alla kände oss klara åkte vi tillbaka till Hauptbahnhof där flesta av oss gick och åt på en asiatisk resturang. (Mums säger jag bara- det var verkligen så gott!) När vi väl hade ätit upp maten gick jag, Johan, Annifrid och Alice och utforskade Berlins gator på egen hand. Personligen tyckte jag att det var väldigt roliga och vi fick även då chans till att lära känna varandra lite bättre.  


På kvällen var det återigen dags för att äta. Den här gången åt vi (jag, Emma, Annifrid, Rebecka, Alice, Johan, Jessica och Camilla) ännu en gång på Hauptbahnhof på Vapiano, som också var otroligt gott.

När vi hade ätit klart bestämmde jag, Camilla, Annifrid, Johan och Alice tillsammans med alla lärare oss för att försöka ta oss in på ett ställe som hette Matrix. Självklart skulle detta inte vara några som helst problem för alla förutom mig och Annifrid eftersom vi inte ännu har fyllt arton, men vi tänkte ge det ett försök i varje fall. Tyvärr så gick det inte som vi hade tänkt oss så jag, Annifrid och Monika fick åka tillbaka till hotellet och vara med de andra från gruppen. På vägen därifrån var Annifrid cool nog och kunde förklara vägen till Matrix för en man som troligtvis skulle ta sin klass dit, dock enligt mig på en felfri tyska (!). Hur som helst så var jag och Annifrid  inte så sugna på att åka tillbaka till hotellet igen så vi övertalade Monika om att vi fick gå till Hauptbahnhof och ströva omkring där ett tag. Även fast vi inte gjorde så mycket där så var det otroligt mysigt med mycket prat och skratt.  

Efter ett tag fick vi till slut nog och gick tillbaka till hotellet och gick först till uteplatsen uppe på taket och fortsatte vårt prat och skrattande för att sedan gå ner till några av de andra och spela lite kort innan vi alla gick och la oss till sängs.

 

 
                                  

Sedan var det dags för Torsdag. Vi började med frukosten som alltid och åkte sedan till Kreutzburg för att höra på Johans (och Jessicas) redovisning. Därefter tog vi allihop en långpromenad längs vattnet. Och så var det återigen dags för mat, och denna gång blev det kebab.

Detta var allt som var planerat för denna dag så efter vi hade ätit fick vi göra vad vi ville. Jag, Jessica, Camilla, Annifrid, Alice och Johan bestämde oss för att ta oss till det välkända varuhuset “Kadewe”. Det varuhuset var nog ett av det största varuhusen jag har sett, det var enormt! Tänk dig NK fast trippel så stort! Det fanns verkligan alla slags affärer som man kan tänka sig, alla exklusiva affärer det vill säga Dior, Gucci, Mikael Kors etc. Tyvärr var det lite väl för höga prislappar för mig och Annifrid så ingen av oss köpte något. När vi kände oss klara där åkte jag och Annifrid vidare till ett annat varuhus som hette Alexa medan de andra åkte till hotellet. På Alexa fanns det affärer som var mer för mig och Annifrid så där hittade vi lite smått och gott.

När vi kände oss nöjda där åkte vi till Hauptbahnhof och köpte med oss lite god dricka från Starbucks som vi tog med oss på vägen till hotellet och bara tog det lugnt. Eftersom detta var sista kvällen innan vi skulle åka hem bestämde vi oss för att mötas upp allihop och försöka hitta ett ställe där vi alla ville äta tillsammans, kanske inte tillsammans på det sättet att vi satt vid samma bord eftersom vi var såpass många men vi ville i alla fall vara på samma ställe. Efter en hel del tveksamhet bestämde vi oss till slut för att äta på ett ställe som liknade “Jensen Bofhaus”. Maten där var såpass god att man hamnade i matkoma efter sådär fem tuggor men mycket kämpanden fick man i sig nästan allt från tallriken.

När maten var uppäten och efter mycket prat gick jag, Alice, Camilla, Johan, Jessica och Annifrid till ett annat ställe för att prata ännu lite till och umgås ännu mer.  Vi drog sedan till hotellet och fortsatte allt där nere vid sällskapsrummet och ja... låt oss bara säga att det blev en sen kväll som vi sent kommer glömma.

 

 

      
  

På fredagen kändes allt jätte segt, dels orsakat av att vi under denna dag skulle åka hem men också på grund av hur sent det blev kvällen innan. Vi (jag, Camilla, Jessica, Alice, Annifrid och Johan) tog det alltså ganska lugnt och åkte till Starbucks och fikade med bakelser och drycker. Det var allt vi hann med för därefter var vi tvungna att ta oss tillbaka till hotellet och göra oss iordning för att ta oss till flygplatsen och åka hem hit till Stockholm.


Hur vårt ledarskap var: Jag tycker att mitt, Annifrid och Helins ledarskap var relativt bra. Vi stötte ju på några hinder där när vi skulle till båtturen under den första dagen men utöver det hade vi ganska stor koll på hur vi skulle ta oss till olika ställen och liknande. Annifrid hade kanske något större ledarskap än vad vi andra hade men jag känner att i varje fall jag hjälpte henne så gott jag kunde med de kunskaper jag kunde komma med. Jag och Annifrid tog trots allt igen lite  av det vi missade under vårt moment då vi skulle ha lett gruppen genom att vi under de resterande dagarna ibland kunde leda gruppen till de ställen vi skulle till.


Hur resan har varit och vad för nytt jag har lärt mig: Resan i överlag har varit helt fantastisk! Kunde inte ha önskat mig en bättre resa som denna. Den har både varit otroligt rolig men också väldigt lärorik. Under resan har jag för det mesta varit med Annifrid och de från trean och vi har verkligen haft en underbar tid tillsammans. Att åka dit med fyra stycken som man till en början inte alls kände men som man efter resan har lärt känna ganska bra ändå för att bara ha varit där i ungefär fem dagar känns så himla roligt och närapå ofattbart.

Vi har fått se en stad som jag i praktiken redan visste lite om efter böcker som man har läst i skolan, men det är verkligen något helt annat när man väl är där. Kulturen och historian som vi har fått se och hört har varit väldigt roligt och och det var mycket spännande att få se Berlins olika sevärdheter som utmärker den så mycket.


Jag ska vara ärlig och säga att jag egentligen har inte lärt mig så mycket än det jag har hört och läst när vi har varit där och åkt och kollat på de olika planerade sevärdheterna.  Det jag däremot har fått lära mig att språket får en helt annan betydelse när man kommer till självaste landet som det tillhör. I skolan lär vi till exempel in oss olika texter som vi ska kunna utantill, och det går ju hur som bra som helst med det man inte inser då i skolan är hur mycket man sen har till nytta av att kunna just den texten till en likanande situation sen i landet som vi just besökte. Jag gjorde till exempel något så enkelt som att beställa mat på tyska som jag i skolan tyckte var hur enkelt som helst eftersom jag då hade lärt mig repliker, men här var jag verkligen tvungen att tänka efter hur jag skulle säga det jag ville få fram. Det var en ny och rolig upplevelse att få ta nytta av de kunskaper som man inte riktigt visste att man hade.

 
Karin Jemt

 

Lena

Berlin, du bist so wunderbar

Vår resa började den 08-04-13 med ett flyg till Berlin Tegel, där vi landade runt klockan 12. Efter att ha checkat in på hotellet gick vi ut för att äta lunch tillsammas på en tyska resteraunt. Det var sedan planerat en båttur, dock blev det ingenting på grund av att båten redan var utlånad. Men vi hittade snabbt en lösning och gick till Alexanderplatz istället. Inom 40 sekunder var vi i 368 metern över hustaken i Berlin, nämligen på Fernsehturm. Dagen slutade på McDonalds med en sen, men rolig, middag.

Nästa dag, tisdag, åkte vi för att besöka Checkpoint Charlie, Berlin Muren och Brandenburger Tor. Med olika redovisnigar har vi lärt oss mycket om den tyska historien. Efter en lunch på Starbucks tittade vi på Tiergarten och gjode en båttur på floden Spree, som varade en timme.

På kvällen kollade vi runt lite i Berlins stadsdel Kreuzberg. Därefter åt Emma, Helin och jag middag på  KFC. Mums J  Dagen slutade med lite kortspel i hotellets lobby.

Onsdagen förde med sig ett besök på koncentrationslägret Sachsenhausen. Där berättade Rebecka  historien om koncentrationlägret och det var verkligen hemskt.

Vid lunchtid åkte vi hem och åt lunch på en jättegoda kinesisk restaurant.  Därefter hade vi fritid resten dagen. Vi tillbringade kvällen med mycket skratt och kort!

På torsdag var det tid för shopping – jiiiiiiiiippiiiiiiiee J                                                                                   Men innan tog vi en promenad i Kreuzberg längs floden Spree. Rund klockan 1 åkte Emma, Helin, Andy och jag till Primark, en jättestor och awesome klädaffär.  

På kvällen satt många av oss tillsammas i lobby och hade kul, med andra människor som också bodde på vårt hotellet.  Det blev jätte sent, men det var det värt! J

Fredag, nu var det dags att säga hej då till vackra Berlin. Alla kunde gör det mellan frukost och klockan 2. Efter det var det hög tid att åka till flygplatsen och vänta på flygplanet hem till Stockholm.

 Sammanfattningsvis kan man säga att vi har haft en underbar tid i Berlin, med många oförglömliga ögonblick, skratt och massor att äta.

 

Annifrid Söderlund

Vad har vi egentligen gjort under denna resa?

    Resan började den tidiga måndagsmorgonen 12/4-13 med att vi tvåor som skulle med möttes vid t-centralen för att sedan ta pendeltåget till Arlanda där vi mötte upp treorna och lärarna. Vi checkade in vårt bagage, tittade runt lite i affärerna i gaten och sedan gick vi ombord på planet.

    När vi kom fram till Berlins flygplats Tegel tog vi först vårt bagage och sedan gick vi för att köpa var sitt veckokort till kollektivtrafiken. Vi köpte det i grupp då det var det smidigaste sättet då vi skulle betala detta med gemensamma pengar som vi samlat ihop. När köpet var klart tog vi en buss som tog en halvtimme och som stannade vid Hauptbahnhof och därmed nästan precis utanför vårt hotell. Ledarna gick och checkade in oss medan vi satt och tittade oss omkring för att få en bild av hotellet. När incheckningen var klar fick vi först höra en säkerhetsgenomgång av hotellchefen och sedan fick vi våra rumsnycklar så vi kunde göra oss hemmastadda på rummet. Lite senare möttes vi alla i lobbyn för att äta en gemensam lunch. Vi åkte en station med strassebahn och sedan gick vi in på en stor restaurang som var ganska tom. Vi satte oss vid ett långbord och beställde vår mat. Denna restaurang hade många typiska rätter som vi testade. Jag beställde som många andra en bakad potatis med kesosås och linfröolja. Tyvärr var det inte alls vad jag hade föreställt mig att det skulle vara. Potatisen var ganska hård och inte alls klar, kesosåsen innehöll inte alls någon keso och linfröoljan var bara jätte äcklig. I denna rätt skulle det ingå en kaka och vi hade väldigt höga förhoppningar på den. Tyvärr skulle den också komma att svika oss. In får vi en grön så kallad ”kaka”, med utseende som en pannacotta och konsistens som en sorbeglass. Dessutom var det klumpar i den och det var nästan så att vi började fundera på om den var gammal och möglig. Vi satt i alla fall och åt upp ”kakan” utan att kunna bestämma oss för om den var god eller inte. Vi fick veta av servitrisen att den var gjord på pumpafrön, så den var i alla fall inte gammal. När alla ätit upp hade jag, Karin och Helin vår redovisning och vi berättade då om en båttur som vi planerat att vi skulle åka. Efter redovisningen var det alltså vi tre som tog kommandot för gruppen då vi skulle leda oss till bron där båten gick ifrån. Det började ganska bra med att vi hittade rätt tunnelbana och vi gick av vid rätt station. Sedan blev det dock sämre. Vi gick ut genom fel utgång vilket gjorde att vi kom till fel bro. Då blev alla lite irriterade på oss, speciellt mig och Karin för det var vi som gick först med kartan, och vi blev lite stressade för det var bara 15 minuter kvar till båten skulle lägga ut. Vi skyndade oss tillbaka till stationen och testade en annan utgång och då såg vi nästan direkt vart båten stod. Vi skyndade oss dit men när vi kom närmare såg vi att nästa tur inte skulle börja fören om 1,5 timmar. Det berodde på att båten var bokad så vi fick tippset att försöka på andra sidan ”floden” för att se om de hade några turer. Det hade de inte så vi bestämde att vi skulle ta båtturen en annan dag. Detta tillsammans med maten gjorde att i alla fall jag och Karin blev otroligt besvikna på denna första dag då inget gick som planerat och mycket var väldigt dåligt. Dessutom hade det varit perfekt med en båttur just då för det var väldigt fint väder. Hur som helst bestämdes det att vi skulle promenera till Alexanderplatze där det fanns ett högt ”utkikstorn” (Berliner Fernsehturm) med restaurang högst upp. Vi skulle inte till restaurangen men det kunde vara fint att få se Berlin från ett högre perspektiv. Under vår promenad dit gick jag och Karin och muttrade och surade över denna misslyckade start och vi listade upp allt som varit dåligt. Det blev inte bättre av att vi hörde treorna muttra och säga att även de tyckte att denna dag hade blivit väldigt misslyckad. Men vi lämnade Alexanderplazte med inställningen att det nu bara kunde bli bättre, och det blev det också.

     

    Vi åkte tillbaka till hotellet och vilade ett tag. Sedan gick jag, Karin, Helin, Lena, Emma, Anna och Rebecka till Hauptbahnhof som låg mindre än 100 meter från hotellet. Där gick vi först runt och tittade lite och sedan satte vi oss på McDonalds där vi åt en ordentlig middag som vi i alla fall blev mätta på. Vi satt där ett tag innan vi gick tillbaka till hotellet där vi bara tog det lugnt ett tag innan vi gick och lade oss.

                                                                

    Tisdagsmorgonen började med att vi åt frukost i hotellets restaurang och sedan gjorde vi oss i ordning på rummen. När alla var klara möttes vi i lobbyn för vår första utflykt. Vi skulle till Checkpoint Charlie och det var Andy som var ansvarig för det. Vi fick höra lite fakta om stället, vi tog lite kort och sedan gick vi vidare till berlinmuren. Där fick vi höra lite mer fakta av Andy innan vi tittade runt lite själva på muren och den information som fanns skriven där. När vi kände oss färdiga där tog Adrian över guidningen och då skulle vi bege oss till Brandenburger Tor. På vägen dit gick vi förbi Holocaust museum som Lena skulle berätta om senare i veckan,och även ett stånd där de såldes kringlor. Vi alla köpte en varsin kringla och sedan fortsatte vi mot Brandenburger Tor där Adrian berättade lite om stället. Innan det var dags för lunch var det Emmas tur att göra sin redovisning och den gjordes i Tiergarten, som bara låt tvärs över gatan från Adrians stopp. Vi gick alltså dit och lyssnade på Emma. Tyvärr kom vi dit för tidigt på våren för att hinna se alla fina blommor och träd som ska finnas där så när vi stod där var omgivningen ganska grå och trist. Efter detta gick ganska många av oss tjejer till starbucks för att värma oss och äta lite lunch. Denna dag var det tyvärr inte alls lika fint väder som gårdagen och det var även lite kyligare. Under denna dag började i alla fall jag och Karin lära känna treorna lite bättre och det tillsammans med de lyckade utflykterna gjorde att hela resan började kännas ganska mycket bättre. Efter lunchen åkte vi tillbaka till Haupfbahnhof men vi gick inte tillbaka till hotellet. Istället kunde vi ta en båttur därifrån, samma tur som vi hade planerat att ta dagen innan, och det var även vad vi gjorde. Under denna tur fick vi se en hel del kända byggnader och ställen, bland annat riksdagshuset, museum island, ”Utkikstornet” vi besökte dagen innan, en Cathedral och lite annat smått och gott som man borde se när man är i tyskland. Efter denna båttur vilade vi lite på hotellet innan vi åkte till Kreutzberg där vi åt middag på en god restaurang. Där blev vi kvar ett bra tag innan vi senare på kvällen åkte tillbaka till hotellet för att sova.

       
   

    Onsdagsmorgonen började också så klart med en frukost innan vi var klara att åka iväg. Denna dag skulle vi ända bort till Sachsenhausen vilket var en resa som tog nästan en timme. I Sachsenhausen fanns det ett gammalt konsentrationsläger som vi besökte och det var även där som Rebecka hade sin redovisning. Vi stannade där i drygt en timme och då fick man gå runt lite som man ville och titta på det man tyckte var mest intressant. När alla kände sig klara där åkte vi tillbaka till Hauptbahnhof där de flesta åt lunch på en asiatisk restaurang. Efter det gick jag, Karin, Alice och Johan på en promenad för att utforska Berlin på egen hand och även lära känna varandra lite bättre. Det var väldigt trevligt, tyckte i alla fall jag. 

    Senare på kvällen åt vi middag på Vapiano som även det fanns på Hauptbahnhof. När jag stod i kö för att beställa dricka på restaurangen var det en tant som stod framför mig som vände sig om och började prata tyska med mig. Hon frågade vilket land vi kom ifrån och berättade sedan att hennes son hade pluggat några år i Umeå. Jag svarade henne på tyska och berättade att vi var en skolklass som var där och hur länge vi skulle stanna. När vi avslutade vårt samtal kände jag mig dels förvånad över att samtalet flöt på så bra och att vi förstod varandra men jag var också lite chockad över att allt kom så naturligt och att de bara flöt på. Efter middagen gick vi till hotellet och vi som ville gjorde oss i ordning för att åka till en klubb. Vi som åkte dit var jag, Karin, Johan, Alice, Camilla, Jessica och lärarna. Tyvärr kunde jag och Karin inte komma in så vi vände tillbaka till tunnelbanan tillsammans med Monica. På vägen till tunnelbanan berättade jag för Monica om mitt samtal med tanten på Vapiano. Hon sa att det var jätte bra men att hon ändå ville höra det själv för att riktigt tro på det. precis när vi pratat om detta kom det fram en man till oss som frågade om vägen till Matrix, klubben som vi precis hade varit vid. Jag började förklara vägen för honom och han verkade förstå och tackade så mycket. Jag tittade på Monica och sade att det var precis samma sak som hände på restaurangen, och nu när hon hade bevis trodde hon på mig.

    På torsdagen åkte vi till Kreutzberg där Johan höll sin redovisning. Sedan följde vi floden Spree en bit tills vi kom till Judiska museet. Precis bredvid det fanns det ett kebabställe där de flesta av oss åt lunch. Sedan åkte jag, Karin, Johan, Alice, Camilla och Jessica till kurfürstenstrasse där vi besökte KaDeWe (Kaufhaus Des Westens). Det är ett jätte stort varuhus med många flotta och dyra affärer. Det kan jämföras med NK, fast mycket större och mycket dyrare. Vi stannade bara där en snabbis innan vi åkte vidare till Alexanderplatze där det fanns ett mindre varuhus där det faktiskt fanns saker vi kunde köpa, det hette Alexa. Där var vi ett tag och köpte lite olika saker. På kvällen hade vi sedan en gemensam middag på en restaurang som kan liknas vid Jensen bofhaus. Där hade vi det väldigt trevligt. När vi ätit vår middag där gick jag, Karin, Johan, Alice, Camilla och Jessica till en annan restaurang där vi tog vår efterrätt. Sedan kom vi tillbaka till hotellet där vi satt ett tag vid borden vid baren och hade det trevligt och pratade både med varandra och med några andra tyskar som bodde på hotellet. Det blev en väldigt sen kväll, natt eller tidig morgon beroende på hur man ser på det.

   

    På fredagen åt vi en lite senare frukost då alla var väldigt trötta eftersom vi hade tagit tillvara på kvällen innan. Vi packade ner allt i våra väskor och sedan låste vi in dem på ett av rummen. De fick sedan stå där tills vi skulle lämna hotellet. När allt var färdigpackat åkte jag, Karin, Johan, Alice, Camilla och Jessica till en Starbucks där vi satt och tog det lugnt innan det var dags att hämta väskorna och åka till flygplatsen. Väl där höll vi oss endast vakna för att kunna stiga ombord på planet. Så fort vi satt oss på våra platser och planet lyft dröjde det inte länge innan vi sov och innan vi visste ordet av var vi hemma på Arlanda igen.  

Vårt ledarskap

    Jag tycker att mitt, Karins och Helins ledarskap var relativt bra. Visst blev det lite strul med vår planerade båttur men vi gjorde det bästa av situationen och till slut blev det i alla fall av. Dessutom tog vi igen detta under de andra dagarna då det hände att vi ledde gruppen till exempelvis ett matställe som många skulle till, en affär eller liknande. Vi var alltså kanske inte så duktiga på att leda gruppen under just vårt ”moment”, men om vi hade varit ensamma i Berlin eller någon annan stans i Tyskland tror jag definitivt att vi hade klarat oss med de egenskaper vi ändå visade att vi har.

 Hur var resan samt nya saker jag lärt mig

    Som man förhoppningsvis kan förstå när man läser texten har jag tyckt att denna resa har varit otroligt rolig och lärorik. Det roliga med den var så klart att få uppleva Berlin med dess kultur och historia. Det var spännande att se deras sevärdheter och vad som utmärker deras stad. Det var även kul att se det tyska modet, som inte var så vackert i praktiken, lära sig hur invånarna där fungerade, och inte minst att lära känna alla som var med på resan bättre. Jag umgicks främst med Karin och treorna och vi hade det jätte kul tillsammans.

    Det jag har lärt mig under denna resa är bland annat att våga prata tyska och att tro på mig själv. Under denna resa har jag minst två gånger fått bevisat för mig att jag kan både prata och förstå riktig tyska så att andra tyskar faktiskt förstår mig. Jag har även lärt mig att klara mig själv i en främmande stad (visst, vi var alltid minst tre när vi gick någonstans men utan läraren i närheten kändes det faktiskt lite läskigt de första dagarna, under de sista dagarna var jag faktiskt helt lugn även om läraren inte alls var i närheten utan rent utav kvar på hotellet).

    Som slutord skulle jag bara vilja tacka alla som var med på denna resa och gjorde den så bra som den blev! Jag har haft jätte roligt och jag kommer inte glömma detta i första hand!

Annifrid Söderlund

 

Ett minne för livet!

8/4-2013 måndag

Vi landade i Berlin runt lunchtid på måndagen och tog oss där efter till hotellet. Efter lite vilande på hotellet började vår resa i Berlin. Man skulle kunna tro att det började bra, men det gjorde det absolut inte. Tänk att en lunch kan förstöra en hel dag och inte vilken lunch som helst, utan en bakad potatis. Låt oss att säga att Sverige och Tyskland inte har samma syn på vad en bakad potatis är. Men det tog inte stopp där! Vi fick nämligen en glass gjord av pumpa frön till efterrätt. Usch!!

Vi skulle sedan åka båtturen som jag, Karin och Annifrid hade förberett, men det fick vi skjuta på eftersom att båten var bokad just då. Men vi höll vår redovisning ändå och då berättade vi lite om vilka sevärdheter båten skulle åka förbi under turen. Dagen fortsatte sedan med ett besök på Fernsehturm och seden en promenad genom Alexanderplatz.

Efter en lång dag landade vi slutligen på Mc´ Donalds för en sen middag. En middag med mycket skratt. Dagen avslutades med att vi rullade tillbaka till hotellet.

 

 
 
9/4-2013 tisdag

Alarmet ringde klockan 07:30. Man var ju allt annat än pigg, men vi var ju faktiskt i Berlin så det var ju bara att ta sig i kragen och stiga upp. För att klara av hela dagen startade vi dagen med en rejäl hotellfrukost, som var väldigt god. Sedan gav vi oss ut på äventyr. Vi började med att besöka Checkpoint Charlie, eftersom att Andy hade förberett en redovisning där. Sedan promenerade vi till Adrians redovisningsplats, som var Brandenburgertor. På vägen till Brandenburgertor gick vi även förbi Berlin muren (som vi nu officiellt har rört!) och där berättade Andy lite om historian om muren.

Efter en hel del besök på morgonen fick vi äntligen lunch, men inte vilken lunch som helst! Utan lunch på Starbucks! Vilket var MYCKET bättre än skolans lunch. Mätta och belåtna begav vi oss till Tiergarten. Och det var nu Emmas tur att hålla sin redovisning. Nu hade även solen börjat titta fram. Så då bestämde vi oss för att åka båtturen som vi hade planerat. Turen var en timme lång och vi åkte förbi en massa sevärdheter som man bör se om man besöker Berlin. Efter båtturen var vi lagom frusna, eftersom att vi hade suttit med vinden i våra ansikten i en timme. Så vi gick till hotellet för att värma och vila upp oss. Där gick vi runt och hängde lite tills det blev dags för middag. Till middag bestämde sig jag, Emma och Lena att äta på KFC dvs. en middag som man sent glömmer! Kvällen avslutades på hotellet med kortspel och annat kul.

 
 
10/4-2013 onsdag

Denna dag besökte vi ett koncentrationsläger vid namn Sachsenhausen. Där berättade Rebecka historian bakom koncentrationslägret och sedan fick vi gå runt själv och kolla på de delar som fanns kvar av lägret. Resvägen var ganska lång så man blev trött av att bara åka dit och tillbaka. Så efter den långa resan tillbaka åt vi en rejäl lunch på en av restaurangerna som fanns vid hotellet. Sedan gjorde vi inte så mycket mer på onsdagen. Vi hade hela kvällen för oss själva. Så vi bestämde oss för att ta det lugnt och bara gå runt på Berlins gator tills det blev middagsdags. Men jag, Lena och Anna var inte hungriga så vi hängde kvar på hotellet. Och väl där träffade vi lite nya människor som vi lärde känna, vilket var jätte kul! Jag och Lena saknar de fööööör mycket!!

 
 
11/4-2013 torsdag

Idag hade vi hela dagen för oss själva. Jag, Emma och Lena hade redan innan bestämt att vi skulle åka och shoppa på Primark, och det gjorde vi också! Även Andy följde med.
Det blev en hel del shopping och väldigt glada tjejer.

Gruppen tillsammans hade bestämt att vi skulle ha en avslutningsmiddag tillsammans, så vid middagstid begav vi oss in till city. Till slut hittade vi ett steak house. Ett steak house med underbart god mat! Kvällen fortsatte att vara lika underbar.

                             

12/4-2013 fredag

Dagen var här. Ingen ville åka hem. Vi hade haft det otroligt bra i Tyskland. Allting i Tyskland kändes så mycket bättre. Men här hade vi inte tid att hänga läpp! Så för att avsluta vår fantastiska resa åt vi en god lunch och gjorde ett sista besök på Starbucks. Klockan 14.00 begav vi oss till flygplasten och lämnade underbara Berlin. 

 

Helin Zakholi


 

 

 

 

När vi kom fram till Brandenburg Tor så höll jag mitt korta tal om den, vilket gick sådär. Jag försökte prata utan att stirra ner i pappret, men det var hackigt och med många korta pauser. Under talet glömde jag även nämna några saker, men det gick bra även om jag missade det.

Det första jag åt efter att kommit till Berlin var en currywurst vilket är klassisk tysk maträtt, till den kan jag säkert säga att den inte håller upp som korv eller som curry. Den såkallade curryn smakade bara som tomatsås med lite currypuder ovanpå.                                                                                    Ytligare en sak värd att nämna som är relaterat till maten är Tysklands ställning till alkohol. innan att vi beställde maten så beställde vi något att dricka, de som beställde läsk eller mineralvatten fick väldigt små glas med flaskor som var mindre än vanliga flaskor och läraren som beställde öl (Kalle) fick ett enormt glas som såg ut att innehålla en halv liter eller mer öl.

Dagen efter det åt jag en till lunchen en schnitzel vilket är en känd tysk rätt. Det jag har att säga om schnitzeln är att den var otroligt stor i jämförelse med det vi får serverat till oss här i Sverige, men det hade inget speciellt att komma med bortsätt från det. Schnitzelns smak var väldigt lik det jag har ätit här i Sverige så den var något av en besvikelse.                                                                                                      Senare samma dag så köpte jag och åt från en snabbmats restaurang som sålde asiatiskmat. Vid beställning kunde man välja mellan nudlar och ris, samt valet mellan kyckling, biff, tofu och räkor så det fanns mycket val inom rätterna. men även om maten var god där måste jag nämna att det inte var stark alls vilket kan ses som en positiv och en negativ sak, rätterna som påstods vara kändes knappt för att de var så svaga.

Till lunch på torsdagen gick vi och åt kebab i ett område som tydligen skulle vara en plats där denna typ av mat först börjats säljas i Europa enligt vad vi fick höra från treorna. Den kebaben var en enda stor besvikelse, den slopigt gjord och såserna var inte intressanta, köttet var relativt smaklöst jämfört med andra kebaber jag ätit. Sista saken att nämna om kebaben var att man fick väldigt lite jämfört med andra platser jag ätit kebab på.  

På torsdags kvällen gick vi och åt i ett steakhouse där jag beställde oxfilé med grillade grönsaker och stekt potatis. Som man kunde förvänta sig av maten så var den väldigt god men den var dock inte så mättande.

Under torsdagen så gick jag och tre andar till naturhistoriska museet i Berlin där vi såg mycket intressanta saker som exempel så fanns det dinosaurier och ett enormt spritmagasin fylld med massor av intressanta saker.                                                                                                                                   Efter det gick vi till Neues Museum vilket innehöll de egyptiska föremålen samt från lite andra områden och tidsåldrar, men huvudsakligen egyptiska saker. De hade allt från sarkofager till gamla leksaker, men det som var som mest känt var bysten av Nefertiti som hade ett eget rum i museet.   

För att summera min känsla av Berlin så säger jag att den kändes väldigt tom, stor men tom. Alla byggnader var väldigt stora men ganska utspridda och hade väldigt mycket tomrum inuti såsom otroligt höga tak. Byggnader var inte lika tät liggande som i Stockholm viket gjorde att det kände glestbefolkat. Även deras motsvarighet till centralstationen kändes tom och passar in på den beskrivning jag gav till resten av Berlin.

Men även med allt detta tyckte jag att resan var rolig och ganska intressant och det fanns god mat.

Resan till Berlin – hur var det?        

 

Rent allmänt var resan till Berlin över förväntningarna. Det var mycket spännande att upptäcka en ny stad som på många sätt skiljer sig från Stockholm och andra städer jag har besökt. Det som fascinerade mig mest var hur allting skulle vara så stort; det berlinska folket verkar kompensera för något… nedan följer en dag-för-dag-genomgång för resans gång.

 

MÅNDAG. Resan börjar med att vi från Steg 4 i tyskan möts på Centralen. Det var tur för annars hade jag aldrig hittat till Gaten vi mötte Steg 5 samt lärarna vid.

Flygtiden gick fort men jag tror att alla samtycker om jag säger att vi var väldigt trötta. När vi väl kom fram till Tegel, flygplatsen, gick det bara några minuter innan vi skiljdes åt. Jag, Adrian, Andy, Rebecka och Monika hamnade på en buss till hotellet medan resten var på en annan. Vid hotellet möttes vi som tur igen, annars hade vi väl aldrig blivit funna…

Lunch/middag åt vi tillsammans. Monika åt en fisk fast hennes samvete var emot det (tror jag). Fisken döptes i alla fall till Fritzie, precis som restaurangen vi åt på. Senare hade Monika ett ”samtal” med Fritzie då hon bad förlåtelse för att ha ätit upp honom.

Efter detta skulle vi ha åkt en båttur i floden Spree men båten var reserverad så det fick vänta tills nästa dag. Istället besökte vi en enorm discokula som vanligtvis kallas Berlins Tv-torn. Flera hundra meter uppe i luften såg vi siluetten av Berlin i 360 grader.

Senare fick vi göra vad vi ville och jag minns att Andy lurade in mig och Adrian på Burger King. Tjejen iklädd Burger King- uniform blev en aning chockad när jag bad om en sallad. (”Just a sallad?!” ”Yes, just a sallad…” ”JUST A SALLAD?!?!) Till hennes försvar prövade jag först att beställa på tyska, jag klandrar henne inte om hon inte förstod.

 Till slut fick jag min sallad. Utgångsdatumet hade passerats med två timmar och den var inte god. Ännu värre blev det när jag smetade på dressing i ett försök att rädda aptiten. Dock förstår jag att den inte var god, jag tror inte att sallad är det man brukar beställa på denna kedja. Vem vet hur länge den hade legat i den där disken?

 

TISDAG Denna dag besökte vi först Checkpoint Charlie där Andy höll sin redovisning eller vad man nu vill kalla det. Han satte press på oss alla när han kunde det utantill. Sedan leddes vi till en del av Berlinmuren där ”madness” var ingraverat med graffiti. Väldigt passsande, anser jag. Vi såg också SS gamla högkvarter utifrån. På vägen till Brandenburger Tor hann vi se stora gråa byggnader, stora glasade byggnader, stora allting. Riksdagen fick vi också en titt på. På samma väg köptes också kringlor. Det var inte gott, ganska smaklöst enligt mig. Men funkade att smaka på. Vid Brandenburger Tor, eller som man säger på svenska, Brandenburg Tor höll Adrian sin del. 50 meter därifrån höll Emma en redovisning om Tiergarten. Tyvärr hade inte våren kommit till Berlin så detta var ännu ett grått inslag i staden Berlin. Meningen var att vi skulle ha ätit piknick i Tiergarten (en jättestor park som kanske bäst kan förknippas med Central Park i New York?) men det var så grått och kallt att vi skiljdes åt och alla fick på egen hand finna lunchmat.

 

Efter att ha ätit en Kartoffelauflauf var jag redo att möta floden Spree i en båt. Det var iskallt men ganska häftigt att se Berlin från ett mer objektivt perspektiv. Efter det åkte vi till hotellet och spelade kort.

På kvällen åkte vi till Kreuzberg som skulle vara Berlins ”alternativa” del. För mig kändes det som att vara i en svensk förort. Ganska raskt åkte jag, Helin, Emma, Lena och Adrian därifrån. Vid Alexander Platz delade vi på oss. Vi tog en titt inne på Lush och sedan gick vi vilse. Därefter tog det några timmar att irra runt i Berlin innan vi kom till kära Hauptbahnhof. Klockan var runt elva och det var dags för middag. Vi hittade en asiatisk grej, väldigt gott. Maten tog vi hem och åt på hotellet. Därefter sammanstrålade vi i det ena rummet med de andra och spelade kort.

ONSDAG På onsdagen var det Rebeckas tur att hålla sitt tal. För det behövde vi åka till Sachsenhausen, ett koncentrationsläger utanför Berlin. Vädret var perfekt för att inskränka en känsla av tunghet. I några timmar gick vi runt där och sedan åkte vi hem. Till lunch blev det lite mer asiatisk mat. Till sällskap hade vi de andra från gruppen, dock hade lärarna försvunnit spårlöst. Vad de gjorde vet vi inte än idag.

Några, inklusive lärarna, åkte på kvällen till Matrix, av beskrivningen att döma en nattklubb eller dansställe, hur man nu vill se det. Innan dess intog jag, Adrian och Andy en middag på ena hotellrummet innehållande resterna från Andys KFC-mat. Efter att ha beställt ”Party-box” var det inte så konstigt att han hade mat kvar. Efter detta samlades vi med några andra för att spela kort i baren. ”Finns i sjön med en tvist” hade därmed uppfunnits. Vad detta spel gick ut på tar vi inte i det här forumet. Ganska sent blev det och jag minns vagt att jag ojade mig över mitt tal som skulle hållas på torsdag morgon. Andy höll på att skratta ihjäl sig sade han nästa dag.

TORSDAG Mitt tal blev hyfsat smärtfritt. Anna höll också sitt tal och vi fick inte onda ögat av Monika så då insåg jag att vi skulle komma hem helskinnade till Stockholm. Om det hade varit dåligt hade det nog saknats en eller flera elever till hemfärden.

Vi åkte till Kreuzberg igen, men den här gången en helt annan del av stadsdelen. Här fick vi se mer av Spree och olika parkinslag. Johan höll sin presentation och rundturen gick vidare.

Ännu en kollosal byggnad trädde fram under denna promenad. Denna gång var det det Judiska museet som massivt tog upp en stor del av mitt synfält. Vi gick inte in och strax därefter släpptes vi fria att göra vad vi ville. De flesta av oss (alla förutom Emma, Monika, Lena, Andy och Helin) stannade på ett halvskumt kebabhak. Falafel-lunchen var ganska god.

Rebecka, Adrian, Anna och jag hade tidigare bestämt att vi skulle åka till der Museeninsel, Museön. Innan det Egyptiska museet åkte vi till Naturhistoriska museet. Här gick vi in gratis mot att de fick fota oss och ha med oss i deras DNA-utställning. Mot en gratis biljett var vi ganska lättköpta. 

Fascinerande var det stora spritmagasinet som var en otroligt stor samling. Naturligtvis var resten också intressant, men kylan i det där rummet, i kombination med massa läskiga vätskor gav en speciell effekt på mig. De enorma dinosaurieskeletten var också väldigt imponerande.

Därefter åkte vi till det Egyptiska museet. Eller, det hette egentligen Neues Museum, men eftersom det var egyptiska stulna föremål vi såg så passar det egyptiska museet bättre. Här såg vi bysten av Nefertiti som hade ett eget tornrum som svar på hennes glans. Jag vågar säga att detta var det mest kända föremålet i utställningen och museet verkade vara väldigt stolt över denna mystiska drottnings skulptur man inte vet så mycket om.

På kvällen åkte vi allihopa till ett Steak Hous för att avnjuta den sista måltiden tillsammans. Adrian, Anna, Andy och jag tog en promenad hem och på vägen bestämde Anna och jag att vi skulle gå vid vattnet. Jag började försöka säga vart vi skulle gå på tyska, vilket ledde till att Adrian flippade ut. Han skrek något i stil med: ”JA VI VET, DAS TROTTOAR-JÄVEL” vilket var väldigt roligt! Under resten av äventyret hem (vi gick halvt om halvt vilse) skrattade vi väldigt mycket om det.

Därefter var det kortspel som gällde, återigen på nedervåningen i hotellet. Där satt vi till cirka halv tre. 

FREDAG. Hemfärdsdagen. Efter en sen frukost blev det mer kortspel i lobbyn. Vid tolvtiden gick Adrian, Rebecka, jag, Anna och Andy till Hauptbahnhof (som för övrigt låg ca 50 meter från hotellet) och åt Asian-food igen. Efter att ha hittat en perfekt middagsmacka till planet gick Anna och jag och köpte Frappuccino på Starbucks. Hauptbahnhof har verkligen allt.

Strax var det dags till avfärd till Tegel, flygplatsen. Bussresan gick smärtfritt och helt plötsligt var vi på flygplatsen. Här lekte vi ”20 frågor” och jag var till och med bättre än Andy på att gissa rätt.

Så stod vi på Arlanda igen. Redan på torsdagen insåg jag att jag skulle börja sakna Berlin (de gråa byggnaderna hade förvandlats till någonting intressant i samband med att vädret blev bättre) och längtan tillbaka till Berlin kom i full fart när vi lämnade Arlanda bakom oss, på väg till Centralen igen.  

 

Hälsning från Sara

Det bästa med resan var nog att man inte behövde göra så mycket. Man gör sitt tal sen var det semester. Jag fick göra mitt tal andra dagen och jag tycker det gick rätt bra men jag glömde lite av men text fast ingen märkte något Höhö. Så efter mina två små tal kände jag friheten och var redo att njuta av tyskland.

Så jag åt och åt och åt lite till. Smakade KFC för första gången och det var fett. Men vi åkte båt och tittade på olika saker som fanns. Vi var i fönstertornet också med ett barnpass… aaahhp 18 år och man går in som mindre än 15 aaahhhhppp ingen misstänker. Jag smakade currywurst som tydligen ska var typiskt tysk och det smakade som jaa.. ehh.. korv med curry. Surkål åt jag också från lärarens tallrik men kände direkt inte någon smak, det var som att tugga på varmt gräs. Tur att jag beställde entrecote.  Tydligen var det 16 års gräns för alkohol i tyskland… tyckte det var lite skumt att öl och läsk kostade typ samma i de restauranger vi gick till och att man fick typ 0,3 liter Cola och 0,5 liter öl. På kvällarna spelade vi kort ibland och vi la en egen liten twist till finns i sjön. Man fick inte säga siffran utan man skulle säga nått och de andra skulle gissa vilken siffra man menade. Ett exempel var t.ex. hur många personer jag tror har bjudit ut dig. Så man fick inte alltid de siffrorna man mena men det var rätt så kul.

Den sista dagen gick alla och skulle äta tillsammans, det slutade upp, med att alla satt i grupper utspridda i över hela restaurangen. Jag satt med Adrian, Anna och Sara (jag heter Andy). Efter maten tänkte vi röra oss hemåt till hotellet men någon föreslog en promenad så vi gick runt lite och vi kom till ett väldigt fint område mellan alexanderplatz och restaurangen vi var på. Men när vi skulle tillbaka så var alla inte överens över hur vi skulle tillbaka. Men när vi bestämde oss för att gå till Alexanderpalats för att ta tunnelbana/spårvagn hem så ville två från gruppen ta en genväg som ingen hade någon aning om. Vägen var vid en bro om man kunde gå ner för några trappor å sen kunde man inte direkt se vägen för d var mörkt å vägen väldigt smal. Så de två går ner för trapporna och ropar det finns en trottoar där och personen bredvid mig skriker JA VI FATTAR DAS TROTTOAR. Resten av oss börjar garva i ungefär 10 minuter. Aja vi tog deras väg och det slutade upp med att vi hamna i museum insel vilket är en liten ö med museum. Till slut hittade vi vägen till tunnelbana/spärvagnen och den skulle precis åka och dom andra är framför mig och tror inte det är den vi ska ta. Så jag ropar jo det är den och hoppar in snabbt men de andra står kvar och dörrarna stängs. Så det slutade upp med att jag fick gå av nästa och vänta på nästa där de kom med. Dagen efter bar det hemåt.

Vi gjorde massa annat också men det tar säkert resten upp :)

Under en kylig, grå och blåsig onsdagsförmiddag begav sig gruppen bestående av elever från Tyska steg 4 och 5 samt några lärare ut mot den lilla idylliska småstaden Oranienburg, som ligger en bit utanför Tysklands huvudstad Berlin. Vi tog ett pendeltåg, men var tvungna att byta tåg efter en bit då vi gått på fel tåg. Men det var som vi såg det inget problem; ett par berusade och allmänt störande killar försökte stöta på några tjejer i vår grupp på det första tåget. När vi kom fram till Oranienburg trängde vi oss på en trång liten lokalbuss som skumpade fram över de kullerstensbelagda gatorna. Till slut kom vi fram till det forna koncentrationslägret Sachsenhausen, där undertecknad hade i uppgift att guida gruppen.
 
Vi gick på den väg där nazisternas offer gick mot år av systematiskt förorsakat lidande och död; en väg på vilken människor gick mot en plats där de skulle svälta, hungra, misshandlas och torteras till döds. Till slut kom vi fram till det vit-beiga huset och metallgrinden med det nazistiska mottot ”Arbeit macht frei” som på svenska betyder ”Arbete ger frihet”. När de personer som av nazisterna tillfångatogs under andra världskriget och förintelsen gick genom dessa grindar inskränktes deras mänskliga rättigheter samtidigt som deras frihet tillintetgjordes.
 
Det var innanför dessa grindar som jag höll mitt föredrag om Sachsenhausen koncentrationsläger, om hur det gick från att vara nazisternas allra viktigaste modelläger på grund av dess läge (nära Berlin), dess ”lättutbyggda” utformning och det faktum att myndigheten för koncentrationsläger var belägen där, till att Sovjetunionen tog över lägret och använde det för att fängsla nazister och krigsförbrytare, men också meningsmotståndare. Jag berättade om lägrets nästan 15 år långa verksamhet, om de tusentals människor som fängslades och de tusentals människor som dog under både det nazistiska och sovjetiska styret.
 
Efter mitt föredrag löstes gruppen upp i mindre grupper, för att alla skulle få möjlighet att gå runt och se lägret och begrunda det som en gång skett där. Vi såg ut över den oerhört stora ytan, där platsen för de forna barackerna markerats ut med stenfyllda husgrunder. Vi såg de forna ”medicinska” barackerna där läkare, som en gång svurit läkareden, utfört högst oetiska experiment på fångar, som fått svåra skador eller dött till följd av dessa experiment; vi såg också det gamla bårhuset, där läkare obducerat de som dödats i lägret. Vi såg det stora monumentet, där stenar placerats för att minnas de judar som mördats i lägret och det dike där människor skjutits till döds av nazister.
 
Därefter lämnade vi Sachsenhausen och Oranienburg för att åka tillbaks till Berlin och äta lunch där, för att fortsätta dagen med andra aktiviteter. Att besöka Sachsenhausen var för mig en väldigt stark och emotionellt svår upplevelse. Vi kan aldrig förstå de grymheter som människor där fått utstå och de grymheter som somliga människor utsatt andra för. Det vi kan göra är att minnas förintelsen, ett av mänsklighetens omänskligaste brott mot mänskligheten, och genom bildning arbeta för att historien aldrig upprepar sig.
 
Rebecka Johansson.
Lenas del ;)
Das Denkmal für die ermordeten Juden Europas, wird von der gleich namigen Stiftung geleitet und liegt im Zentrum Berlins, in der Nähe des Brandburger Tors. Es ist die zentrale Holocaustgedenkstätte Deutschlands, ein Ort der Erinnerung und des Gedenkens an die ermordeten Juden Europas. Im Holocaust sind unter nationalsozialistischer Führung bis zu 6 Millionen Menschen ums Leben gebracht worden. Das Denkmal selbst wurde 2005 an die Öffentlichkeit übergeben. Auf einer gewellten Oberfläche stehen 2711 quadratische Blöcke aus Stahl mit unterschiedlichen Größen. Es gibt verschiedene Deutungsversuche, aber keinen offiziellen. Der Architekt Peter Eisenmann nennt den Platz einfach "Platz ohne bestimmte Bedeutung". Die besondere Form als Denkmal erklärt Peter Eisenmann so : "Ausmaß und Maßstab des Holocaust machen jeden Versuch, ihn mit traditionellen Mitteln zu repräsentieren, unmöglich." Unterirdisch gibt es ein großes Musseum, genannt "Ort der Information", in dem zum Beispiel Listen mit allen bekannten Holocaustopfern zu finden sind. Auserdem wird die Verfolgung und Vernichtung der Juden Europas dagestellt, es gibt verschiedene Austellungsräume und Vorträge.
Checkpoint Charlie:
Wir sind jetzt in der Friedrichstraße bekannt ab Chekpoint Charlie. Auf dieser Straße haben sehr berühmte Leute Gelebt. Als Beispiel: Johann Gottliebt Fichte war ein Philosoph, der am Ende das 17 Jahrhundert lebten. Adolph von Menzel war ein Künstler, später königlichen Hofmaler. Und Friedrich Engels, war ein Kommunist und einer der Gründer des Marxismus.
Die Straße ist nach König Friedrich Wilhelm I. von Preußen benannt. In den Jahren 1848-1849 wurden hier mehrere Straßenschalten gekämpft.
Chekpoint Charlie war ein Übergang zwischen ost- und West Deutschland während des Kalten Krieges. Es lag an der Grenze zwischen den USA und dem sowjetischen Sektor. Mitarbeiter der alliierten militärischen Organisationen oder ihre Botschaften, nicht-deutsche Ausländer und Mitarbeiter der ständigen Vertretung der Bundesrepublik Deutschland und DDR-Funktionäre gingen aus durch.
Menschen aus Ost-Berlin versuchten, manchmal auf der anderen Seite zu entkommen. Der berühmte Versuch wurde von zwei jungen Männern namens Peter Fechter und Helmut Kulbeik durchgeführt. Sie liefen an die Mauer sehr nahe Checkpoint Charlie und versuchten darüber zu klettern. Die wachen entdeckten dies und schossen auf sie. Helmut kam über die Mauer in guter Gesundheit, aber Peter wurde getroffen und verblutete vor Zivilisten, amerikanischen Soldaten und DDR-Grenzsoldaten. Dies wurde von den Medien aufgenommen und zu seinem Tod protestieren die Menschen der westlichen Welt. In West-Berlin protestieren 5000 Menschen außerhalb Checkpoint Charlie und der Mauer. Es wurden steine auf sowjetische Militärfahrzeuge und ostdeutschen Grenzbefestigungen geworfen und sogar US-Soldaten wurden angegriffen. Am 22. Juni 1990 wurde der Checkpoint abgerissen, diesen als Teil des Prozesses, der zur Wiedervereinigung Deutschland Fürth Im Jahr 2000 wurde ein naturgetreues Modell der ersten Kontrolle der Kaserne gebaut. Man baute auch ein Museum und andere Gegenstände erinnern am denn getieften Deutschland. Heute wird Checkpiont Charlie als einer der bekanntesten touristischen Attraktionen von Berlin.

Die Berliner Mauer:

Die Berliner Mauer war eine Mauer, die West- und Ostberlin trennte. Ihr Bau begann im Jahre 1961. Die Mauer wurde von der DDR aus gebaut, um die Abwanderung in Die Bundesrepublik Deutschland über West-Berlin zu stoppen. West-Berlin war ein Teil der Bundesrepublik Deutschland wurde aber komplett vom DDR-Gebiet umgeben. Die Grenze zwischen Ost-Berlin und West-Berlin war zunächst unbeaufsichtigt, viele flohen zur Westseite. Unter 12 Jahren flohen 2,7 Millionen in den Westen über Berlin. Dies bedeutete einen erheblichen Verlust an qualifizierte Arbeitskraft für Ost-Deutschland. Studienmöglichkeiten waren größer in Ost-Berlin, aber es gab mehr Arbeitsplätze im Westen. Schüler gingen ihren Weg in der Westen, nachdem sie den festig studiert hatten. Waren die Menschen in Ost-Deutschland mit dem Regime unzufrieden, so gingen viele über auf die andere Seite.
Die DDR hatte zuvor, eine starke Grenze zwischen Ost-und West-Berlin und hatte einen Zaun, aber man konnte den Zug über die Grenze nehmen, damit es wenig Wirkung hatte. Die DDR baute die Mauer, und behauptete, dass es deshalb um den Faschismus aus der DDR raus zu. Aber es war wirklich um zu verhindern, dass hoch qualifizierte Arbeitskräfte verschwanden. Sie wurden von dem sowjetischen Fürer und dem amerikanischen Präsidenten unterstützt.
Die Mauer wurde in der Nacht an dem 12 August von über 14.500 ostdeutschen Soldaten, Polizisten und Arbeiter gebaut. 112,7 Kilometern um West-Berlin bestand aus Doppel- und Dreibettzimmer Stacheldrahtzaun und dazwischen Todesstreifen. Die Westseite der Mauer war mit Graffiti Gefüllt, da die DDR-grenzsoldaten nicht über das, was passiert auf der Westseite Bescheid wissen sollten. Die kommunistische Partei beschloss am 9. November 1989 dass angesichts den politischen Drucks privaten Besuch in den Westen zu ermöglichen. Zehntausende Ostdeutsche gingen auf die Grenzkontrollen und die Richtlinie veröffentlichte sich den wacher um 23:30 Uhr. Gleichzeitig eröffneten andere Grenzübergänge in der deutschen Grenze zwischen der Bundesrepublik Deutschland und DDR.
Helins del.
 

Dann haben wir das Reichstags Parlament. Das Parlament wurde ursprünglich für das Deutsche Reich errichtet. Heute ist es der Sitz der Bundesversammlung. Der Deutsche Reichstag bestimmte im Jahr 1871 durch einen internationalen Kampf  das Parlament zu bauen. 122 Architekten war im Kampf erwischet.  1872 hat Ludvig Bonnstedt der Kampf gewonnen, aber es hatte kein Land um darauf zu bauen. 1881 kaufte der Reichstag ein Land und ein  neuer Kampf startete. Zwei Deutsche waren im Kampf aber Paul Wallot hat gewonnen. Im 1884 begannen sie das Parlament zu bauen. Während des Zweiten Weltkrieges war ein Teil des Parlaments zerstört. Zwischen 1958 und 1971 wurde das Parlament aufgebaut. Es ist berühmt für seine Glaskuppel. 

 

 
 

Helins del.

Nashorn: Nashörner leben vor allem allein oder in kleinen Gruppen. Das Nashorn ist für seine Hörner berühmt und es hat ein oder zwei Hörner.

Pinguin: Pinguin leben meist am Meer. Sie schwimmen und tauchen sehr gut. Sie können tauchen bis zu einer Tiefe von 550 Meter und sie können Unter Wasser sein in mindestens 20 Minuten. Wenn sie ist am Land können sie auf dem Bauch gleiten.


Zwischen Potsdamer Platz, der Regierung und dem Diplomatischen Distrikt  liegt der Platz in dem Herzen Berlin, der ist Tiergarten nennt. Der Park ist 3 km breit und 1 km lang und hier kann man alles machen, von laufen, skaten und Fußball spielen zum Sonnenbaden und grillen.

Der Tiergarten wurde unter dem Ende des 1700 Jahrhundert errichtet, unter Kurfürst Friederich III, er wollte einen Tiergarten für die Bewölkung machen. Zwischen 1833 und 1838 hat der beliebte Architekt Peter Joseph Lenné den Park zu einem Volkspark umgewandelt.

Unter dem Zweiten Weltkrieg, hatte der Tiergarten immer wieder große Schäden und der Wiederaufbau begann  1949. Andere Deutsche Städte halfen den Park aufzubauen zum Beispiel durch Bäume schenken.

Der Tiergarten hat viele Sehenswürdigkeiten. An der Südseite können sie das Gemälde „Neues See“, das Deutsche Widerstand Gedenkmal welches ein Monument von Karl Liebknecht und Rosa Luxemburg ist, sehen. In dem Südwestlichen Teil können sie die Gründer der Deutsche Kommunistische Partei sehen und im Nördlichen Teil ist der Englische Garten, House of World Cultures, das Sowjetische Ehrenmal und das Carillon.

 

Källa: http://www.berlin.de/orte/sehenswuerdigkeiten/tiergarten/index.en.php?lang=en

Här är min del av den guidade båtturen vi ska göra när vi kommer till Berlin. De andra delarna har Helin och Karin.
 

Schiffsrundfahrten in Berlin

Kleine City Schifffahrt (1 Stunde)

Wir müssen mit der lila Metrolinie bis Jannowichbrücke fahren. Dann müssen wir von dem U-Bahn abgehen und weiter zum Nikolaiviertel gehen. Dann dürfen wir an das Schiff gehen und unser Sightseeing beginnen.

(Här kommer det vara något från Karin oc Helin) 

Dann haben wir Nikolaiviertel. Es ist ein Stadtteil im zentralen Berlin und es ist das älteste Wohngebiet Berlins. In der Umgebung kannst du die Nikolaikirche finden.  Der Stadt hat unter dem Mittelalter eine Zeit auf den Spreefluss gewachsen.  Später ist Berlin größer geworden. Während des Zweiten Weltkriegs wurde das Nikolaiviertel bombardiert.  Der Regierung war nicht besonders interessiert das Zerstörte wider auf zu bauen.  Wenn Berlin 750 Jahrfeier hatte, hat die Regierung ihre Meinung geändert weil sie es sehr wichtig findet die Historischen Wurzeln Berlins zu zeigen. Darum haben sie die Platz einmal  gebauten.

 

Die Berliner Kathedrale. 1895 und 1905 war die Kirche mit Hilfe von Julius Raschdorffs Zeichnungen gebaut. Während des Zweiten Weltkriegs war die Kirche von vielem bombardieren zerstört.  1975 begann die Reparation und 1993 war sie wieder geöffnet. Unter der Kirche gibt es Friedhöfe für Könige und Kaiser.

Auf Wiedersehen!

Annifrid

 

Här är min del av guidningen som har med Berlin Zoo att göra. De andra delarna har Helin och Karin :)
 

Berlin Zoo

Die Reise nach Berlin Zoo: Wir wohnen an der Station “Schwartzkopffstraße”. Wir müssen mit der lila Metrolinie zum Friedrichstrasse fahren. Da sollen wir zu der orangenen Metrolinie wechseln und zum Zoologischer Garten fahren. Dann müssen wir ungefähr 500 Meter gehen und dann stehen wir vor dem Berlin Zoo.

Geschichte: Martin Lichtenstein, Professor für Zoologie an der Universität Berlin, gründete Berlin Zoo und es wurde 1844 eröffnet. Es ist der älteste Tierpark Deutschlands. Während des Zweiten Weltkrieges war der Zoologische Garten zerstört und viele Tiere wurden in der Verbindung mit dem Bombardieren Berlins getötet. Nach dem Krieg wurde es wieder aufgebaut und es war klar Jahre 1956. Es ist expandiert über die Jahre.  

Der Berliner Zoo hat viele, viele Tiere, aber einige Beispiel sind; Rot Riese Kangaroo (röd jättekänguru), verschiedene Arten von Affen (olika arter av apor), Lemuren (lemurer), Spinnenaffe (spindelapa), Löwen (lejon), Sibirische Tiger (sibirisk tiger), Pumas (puma), Jaguars (jaguar), Knut der Eisbär und andere Bären (Isbjörnen Knut och andra björnarter), Wölfe (varg), Flusspferde (flodhäst), Pygmo Hippo (dvärgflodhäst), Elephanten (elefanter), Giraffen (giraffer), Zebras (zebror), Nashörner (noshörnigar), Strauße (strutsar), Seelöwen (sjölejon), Pinguine (pingvin), Große Ameisenbäre (jättemyrslok), Krokodile (krokodil) und Schlangen (ormar).

Mehr über

Knut dem Eisbär; Er war am 5 Dezember 2006 geboren. Er wurde von seiner Mutter abgelehnt und von den Mitarbeitern in den Zoo aufgezogen. Knut war als erstes Eisbärkind in Berlin geboren und überlebte in den mehr als 30 Jahren. Am 19 März 2011 ist er gestorben (als er Meningitis bekam als er geschwommen ist und darum ertrunken ist).

 

Auf Wiedersehen!

Annifrid

Den andra dagen ska jag visa runt i Berlin om kulturen vi kommer få uppleva. Jag ska bland annat berätta om konstmuseum och teatrar, och Berlininvånarnas stora behov av böcker...
Här kommer min guidetext inklusive några tyska artiklar om stundande events, hälsningar Sara

Die Berliner Kultur ist wunderbar und vielseitig. Sie umfasst die Musik, das Theater, die Kunst, den Tanz und noch vieles mehr. Die Stadt Berlin hat ungefähr 420 Kunstgalerien und hat sich als ein Platz für die Jugend - und Populärkultur etabliert. Es gibt mehr als 170 Museen während die vielen Theaterplätze kaum zählbar sind.
Die Bekanntesten Theater unter ihnen sind (das) Berliner Ensamble, (die) Volksbühne am Rosa-Luxemburg-Platz und Deutsches Theater Berlin.
Zwar ist die Oper nicht der größte Kulturplatz in Berlin, trotzdem gibt es drei Opernhäuser. (die) Staatsoper, (die) Deutsche Oper und (die) Komische Oper.
Natürlich können wir nicht alle Museen und Kulturplätze Berlins besuchen, deswegen will ich sie in ein Berliner Theater führen, sodass wir ihre typische Kulturatmosphäre „live“ empfinden können. Anschließend kann ich Ihnen mehr über Berlin erzählen und auf Fragen antworten.
Ein weiterer populärer Kulturplatz in Berlin ist der Potsdamer Platz. Er befindet sich im Zentrum Berlins, in der Nähe vom Brandenburger Tor. Viele große Events finden dort statt. (European Poker Tour, Weltkindertag)
Ebenfalls ist die Kunstkultur sehr verbreitet und viele unbekannte Künstler ziehen nach Berlin um dort erfolgreich zu werden.
Hier eine kleine Auswahl der berühmtesten Kunstgalerien:
Art4Berlin, sie zeigt moderne und zeitgenössische Kunst und ist damit eine typische Kunstgallerie Berlins.
Galerie am Rathaus, auch dort wird zeitgenössische Kunst ausgestellt. Viele Ausstellungen thematisieren dort aber eher geschichtliche Ereignisse wie die Weltkriege oder ähnliches.
Insgesamt ist die Geschichte in Berlin sehr bedeutend und findet sich nahezu überall in der Kultur wieder. Besonders aber in der Kunst und im Theater. Sie wird oft als Thema genutzt und sorgt für die typische Atmosphäre. Ein groβer Teil der Berliner identifiziert sich mit dieser Geschichte und findet sie deswegen sehr wichtig. Besonders die Zeit zwischen 1900 und 1999 inspiriert viele Manuskripte und Bücher.
Dadurch sind die Berliner auch sehr interessiert in Bücher. Insgesamt 250 Bibliotheken gibt es in Berlin, zum Vergleich, in der Innenstadt Stockholms gibt es nur zwei. Berlin ist größer aber es ist ein großer unterschneid. Berlin hat 4.4 Millionen Einwohner, Stockholm hat 1.4 Millionen Einwohner.
Das Filmfestival in Berlin, zusammen mit dem Filmfestival in Cannes, Frankreich sind für Filminteressierte die spannendsten Kulurevents des Jahres. Zwar heißt das Festival in Berlin eigentlich "Internationale Filmfestspiele Berlin", doch es wird oft Berlinale genannt.
Hier kommt ein Artikel der dieses Festival näher beschreibt :"
Internationale Filmfestspiele Berlin
Die Internationalen Filmfestspiele Berlin (kurz: Berlinale) gehören zu den Filmfestivals der A-Kategorie. Sie sind weltweit eines der bedeutendsten Ereignisse der Filmbranche. Es werden bis zu 400 Filme in verschiedenen Sparten und Genres gezeigt.

Jahr für Jahr werden rund 300.000 Tickets an das Publikum verkauft.

Der Kulturverführer Berlin sagt:
"Cannes ist schicker. Und Venedig wärmer. Doch die Berlinale gehört trotzdem seit ihrer Gründung 1951 neben Cannes und Venedig zu den führenden Filmfestivals der Welt. Sie gilt als "Arbeitsfestival“, obwohl Stars auch in Berlin gern gesehen sind. Zu West-Berliner Zeiten hatte der Ost-West-Dialog stets absolute Priorität. Etliche Klassiker der Filmkunst sind unter den Gewinnern des "Goldenen Bären“ „ auch US-Kultfilme wie "Smoke“ von Wayne Wang (1995) und "Dead Man Walking“ von Tim Robbins (1996) liefen zuerst auf der Berlinale. Für Cineasten meist interessanter als der Wettbewerb selbst ist die zweite Sektion des Festivals, das Internationale Forum des jungen Films, das es seit 1971 gibt."
Native - Eine Reise durch das indigene Kino
Ein Schwerpunkt der kommenden Berlinale wird das indigene Kino sein. Die Veranstalter widmen diesem Thema die Sonderreihe Native, die filmische Erzählungen indigener Völker aus der ganzen Welt zeigen wird.

In einem eigenen Programm aus Spiel-, Dokumentar- und Kurzfilmen werden Meilensteine indigenen Filmschaffens gezeigt. Die Reihe wird gemeinsam mit zahlreichen Experten kuratiert, die selbst indigener Herkunft sind.

Zentraler Veranstaltungsort ist das Haus der Berliner Festspiele , wo Filmvorführungen, Diskussionen und weitere Veranstaltungen stattfinden werden. Auch die verschiedenen Sektionen der Berlinale werden aktuelle indigene Filme in ihr Programm einbeziehen.


Zu ausblicken gegen die Zukunft:

Die transmediale ist ein Festival und ganzjähriges Projekt in Berlin, das neue Verbindungen zwischen Kunst, Kultur und Technologie herausstellt. Die Aktivitäten der transmediale zielen darauf ab, ein kritisches Verständnis der gegenwärtigen, von Medientechnologien geprägten Kultur und Politik zu festigen.

Back When Pluto Was A Planet
In ihrer 26. Ausgabe begibt sich die transmediale, zum zweiten Mal unter der künstlerischen Leitung von Kristoffer Gansing, vom 29.1. bis zum 3.2.2013 im Haus der Kulturen der Welt BWPWAP – Back When Pluto Was A Planet.

Das zum Netz-Akronym gewordene BWPWAP bezieht sich auf die Aberkennung von Plutos Planetenstatus im Jahr 2006; dem Festival für Kunst und digitale Kultur dient es als Ausgangspunkt für die Frage nach Verlagerungen und Erfindungen, die sich durch technologische Entwicklungen und neue Wissensparadigmen ergeben.

Die Herabstufung Plutos wird dabei als Metapher für Verlagerungen in der Gegenwartskultur genutzt, die anhand der Themenstränge Users, Networks, Paper und Desire behandelt werden.

In der einem Plutotag entsprechenden Festivalwoche wird das Programm gemäß der Verschiebungen in Zeit und Raum geformt – und macht die transmediale so zum ersten kulturellen Ereignis in Plutozeit.

In Ausstellungen, Performances, Screenings, Diskussionsrunden und Workshops erkunden internationale Denker und Kulturproduzenten aus den Bereichen Kunst, Kultur und Medien, welche neuen Richtungen und Chancen sich aus einer Klassifizierungskrise wie dieser ergeben – und was für ein neues kulturelles Imaginäres daraus entstehen kann.

Hochgelobt und ab dem 21. Februar 2013 im Chamäleon Theater - die DUMMY Show kommt nach Berlin!
Varieté 2.0
Eine neue Generation von Varietékünstlern ist angetreten, um in einer rasanten, sinnlichen und technisch höchst innovativen Inszenierung Menschen und Puppen zu einer faszinierenden Einheit zu verschmelzen: DUMMY ist Varieté 2.0!

Nach den Ideen des erst 22-jährigen Regisseurs und Ausnahmeartisten Eike von Stuckenbrok entstand in Zusammenarbeit mit Bühnenvisionär Markus Pabst („SOAP – The Show“) eine ganz eigene Welt, die berührt und begeistert, untermalt von einem eigens komponierten Soundtrack von Elektro bis Klassik.

Auf einer kippbaren Bühne tritt grandiose Körperkunst in einen beeindruckenden Dialog mit interaktiven Videoprojektionen von Lichtmagier Frieder Weiss, dessen futuristische visuelle Installationen weltweit für Staunen sorgen und bereits Videos von Kylie Minogue ausschmückten.

Wunderschön, bizarr und gewaltig sind die Bilder, die in Echtzeit von Mensch und Technik erschaffen werden.

DUMMY führt die Zuschauer in eine völlig neue Dimension!

„LOFT“ by the 7 fingers
Was heißt „Wohngemeinschaft“ auf akrobatisch? „LOFT“! Wie in jeder WG wird hier gelacht und diskutiert, geträumt und philosophiert, aber erwartungsgemäß sieht das bei sieben hochkarätigen Artisten ein wenig anders aus: Da wird ein Vorhang schon mal für grazile Luftakrobatik genutzt, eine Stehlampe verwandelt sich kurzerhand in einen Tanzpartner, und ein Obstkorb bietet reichlich Jonglage-Utensilien...
Bei dieser hochvergnüglichen Show der kanadischen Kompanie „the 7 fingers“ kann man sich auf so manche artistische Überraschung und jede Menge Humor gefasst machen!

Mit ihrem schier unerschöpflichen Einfallsreichtum haben die ehemaligen Cirque du Soleil Artisten bereits zahlreiche internationale Preise erhalten. Auf dem größten Festival für zeitgenössischen Zirkus, dem „Festival Mondial du Cirque de Demain“ in Paris, gewannen die „7 fingers“ gleich mehrfach Gold. Für ihre innovativen Inszenierungen wurden sie 2011 vom TIME Magazine für ihr Stück „Traces“ in die Top Ten der besten Shows gewählt und in die amerikanische Kult-Serie „America’s got Talent“ geladen, wo sie die Jury sprachlos machten.








Det här är tunnelbanesystemet som vi kommer åka i när vi är i Berlin. Vi har skrivit ut kartor av det och  markerat de platser vi ska besöka, och alla är uppdelat på den dag vi ska göra det!
 
/ Helin, Karin och Annifrid
på den andra dagen av resan ska vi tydligen göra många saker! :D
personligen ska jag va en gudie och berätta om berlinmuren och checkpoint charlie.
jag kommer lägga upp en bild på hur vi kommer gå. (om jag lyckas lägga upp bilden vill säga) den svarta sträcket är vägen mellan berlinmuren och checkpoint charlie och det röda mellan berlimuren å adrains guiedning.
sorry för dålig svenska, me vara svenska 2 elev (:
med vänliga hälsningar ANDY :D
Under andra dagen i Berlin så kommer jag visa runte omkring Brandenburger Tor samt berätta om dess historia, när den skapades och vad den symboliserat under Berlins historia.
MVH/Adrian.
Att på internet hitta en liten, ruffig teater i Berlin är svårare än vad man tror. Än så länge har jag inte kommit någon vart, men hoppet är inte över. Så länge ska jag sätta ihop en guidning om den kulturella teatern i allmänhet i Berlin... Har någon koll på en bra teater i Belin är tips alltid välkomna!