diereisenachberlin.blogg.se

Vad har vi egentligen gjort under denna resa?

    Resan började den tidiga måndagsmorgonen 12/4-13 med att vi tvåor som skulle med möttes vid t-centralen för att sedan ta pendeltåget till Arlanda där vi mötte upp treorna och lärarna. Vi checkade in vårt bagage, tittade runt lite i affärerna i gaten och sedan gick vi ombord på planet.

    När vi kom fram till Berlins flygplats Tegel tog vi först vårt bagage och sedan gick vi för att köpa var sitt veckokort till kollektivtrafiken. Vi köpte det i grupp då det var det smidigaste sättet då vi skulle betala detta med gemensamma pengar som vi samlat ihop. När köpet var klart tog vi en buss som tog en halvtimme och som stannade vid Hauptbahnhof och därmed nästan precis utanför vårt hotell. Ledarna gick och checkade in oss medan vi satt och tittade oss omkring för att få en bild av hotellet. När incheckningen var klar fick vi först höra en säkerhetsgenomgång av hotellchefen och sedan fick vi våra rumsnycklar så vi kunde göra oss hemmastadda på rummet. Lite senare möttes vi alla i lobbyn för att äta en gemensam lunch. Vi åkte en station med strassebahn och sedan gick vi in på en stor restaurang som var ganska tom. Vi satte oss vid ett långbord och beställde vår mat. Denna restaurang hade många typiska rätter som vi testade. Jag beställde som många andra en bakad potatis med kesosås och linfröolja. Tyvärr var det inte alls vad jag hade föreställt mig att det skulle vara. Potatisen var ganska hård och inte alls klar, kesosåsen innehöll inte alls någon keso och linfröoljan var bara jätte äcklig. I denna rätt skulle det ingå en kaka och vi hade väldigt höga förhoppningar på den. Tyvärr skulle den också komma att svika oss. In får vi en grön så kallad ”kaka”, med utseende som en pannacotta och konsistens som en sorbeglass. Dessutom var det klumpar i den och det var nästan så att vi började fundera på om den var gammal och möglig. Vi satt i alla fall och åt upp ”kakan” utan att kunna bestämma oss för om den var god eller inte. Vi fick veta av servitrisen att den var gjord på pumpafrön, så den var i alla fall inte gammal. När alla ätit upp hade jag, Karin och Helin vår redovisning och vi berättade då om en båttur som vi planerat att vi skulle åka. Efter redovisningen var det alltså vi tre som tog kommandot för gruppen då vi skulle leda oss till bron där båten gick ifrån. Det började ganska bra med att vi hittade rätt tunnelbana och vi gick av vid rätt station. Sedan blev det dock sämre. Vi gick ut genom fel utgång vilket gjorde att vi kom till fel bro. Då blev alla lite irriterade på oss, speciellt mig och Karin för det var vi som gick först med kartan, och vi blev lite stressade för det var bara 15 minuter kvar till båten skulle lägga ut. Vi skyndade oss tillbaka till stationen och testade en annan utgång och då såg vi nästan direkt vart båten stod. Vi skyndade oss dit men när vi kom närmare såg vi att nästa tur inte skulle börja fören om 1,5 timmar. Det berodde på att båten var bokad så vi fick tippset att försöka på andra sidan ”floden” för att se om de hade några turer. Det hade de inte så vi bestämde att vi skulle ta båtturen en annan dag. Detta tillsammans med maten gjorde att i alla fall jag och Karin blev otroligt besvikna på denna första dag då inget gick som planerat och mycket var väldigt dåligt. Dessutom hade det varit perfekt med en båttur just då för det var väldigt fint väder. Hur som helst bestämdes det att vi skulle promenera till Alexanderplatze där det fanns ett högt ”utkikstorn” (Berliner Fernsehturm) med restaurang högst upp. Vi skulle inte till restaurangen men det kunde vara fint att få se Berlin från ett högre perspektiv. Under vår promenad dit gick jag och Karin och muttrade och surade över denna misslyckade start och vi listade upp allt som varit dåligt. Det blev inte bättre av att vi hörde treorna muttra och säga att även de tyckte att denna dag hade blivit väldigt misslyckad. Men vi lämnade Alexanderplazte med inställningen att det nu bara kunde bli bättre, och det blev det också.

     

    Vi åkte tillbaka till hotellet och vilade ett tag. Sedan gick jag, Karin, Helin, Lena, Emma, Anna och Rebecka till Hauptbahnhof som låg mindre än 100 meter från hotellet. Där gick vi först runt och tittade lite och sedan satte vi oss på McDonalds där vi åt en ordentlig middag som vi i alla fall blev mätta på. Vi satt där ett tag innan vi gick tillbaka till hotellet där vi bara tog det lugnt ett tag innan vi gick och lade oss.

                                                                

    Tisdagsmorgonen började med att vi åt frukost i hotellets restaurang och sedan gjorde vi oss i ordning på rummen. När alla var klara möttes vi i lobbyn för vår första utflykt. Vi skulle till Checkpoint Charlie och det var Andy som var ansvarig för det. Vi fick höra lite fakta om stället, vi tog lite kort och sedan gick vi vidare till berlinmuren. Där fick vi höra lite mer fakta av Andy innan vi tittade runt lite själva på muren och den information som fanns skriven där. När vi kände oss färdiga där tog Adrian över guidningen och då skulle vi bege oss till Brandenburger Tor. På vägen dit gick vi förbi Holocaust museum som Lena skulle berätta om senare i veckan,och även ett stånd där de såldes kringlor. Vi alla köpte en varsin kringla och sedan fortsatte vi mot Brandenburger Tor där Adrian berättade lite om stället. Innan det var dags för lunch var det Emmas tur att göra sin redovisning och den gjordes i Tiergarten, som bara låt tvärs över gatan från Adrians stopp. Vi gick alltså dit och lyssnade på Emma. Tyvärr kom vi dit för tidigt på våren för att hinna se alla fina blommor och träd som ska finnas där så när vi stod där var omgivningen ganska grå och trist. Efter detta gick ganska många av oss tjejer till starbucks för att värma oss och äta lite lunch. Denna dag var det tyvärr inte alls lika fint väder som gårdagen och det var även lite kyligare. Under denna dag började i alla fall jag och Karin lära känna treorna lite bättre och det tillsammans med de lyckade utflykterna gjorde att hela resan började kännas ganska mycket bättre. Efter lunchen åkte vi tillbaka till Haupfbahnhof men vi gick inte tillbaka till hotellet. Istället kunde vi ta en båttur därifrån, samma tur som vi hade planerat att ta dagen innan, och det var även vad vi gjorde. Under denna tur fick vi se en hel del kända byggnader och ställen, bland annat riksdagshuset, museum island, ”Utkikstornet” vi besökte dagen innan, en Cathedral och lite annat smått och gott som man borde se när man är i tyskland. Efter denna båttur vilade vi lite på hotellet innan vi åkte till Kreutzberg där vi åt middag på en god restaurang. Där blev vi kvar ett bra tag innan vi senare på kvällen åkte tillbaka till hotellet för att sova.

       

   

    Onsdagsmorgonen började också så klart med en frukost innan vi var klara att åka iväg. Denna dag skulle vi ända bort till Sachsenhausen vilket var en resa som tog nästan en timme. I Sachsenhausen fanns det ett gammalt konsentrationsläger som vi besökte och det var även där som Rebecka hade sin redovisning. Vi stannade där i drygt en timme och då fick man gå runt lite som man ville och titta på det man tyckte var mest intressant. När alla kände sig klara där åkte vi tillbaka till Hauptbahnhof där de flesta åt lunch på en asiatisk restaurang. Efter det gick jag, Karin, Alice och Johan på en promenad för att utforska Berlin på egen hand och även lära känna varandra lite bättre. Det var väldigt trevligt, tyckte i alla fall jag. 

    Senare på kvällen åt vi middag på Vapiano som även det fanns på Hauptbahnhof. När jag stod i kö för att beställa dricka på restaurangen var det en tant som stod framför mig som vände sig om och började prata tyska med mig. Hon frågade vilket land vi kom ifrån och berättade sedan att hennes son hade pluggat några år i Umeå. Jag svarade henne på tyska och berättade att vi var en skolklass som var där och hur länge vi skulle stanna. När vi avslutade vårt samtal kände jag mig dels förvånad över att samtalet flöt på så bra och att vi förstod varandra men jag var också lite chockad över att allt kom så naturligt och att de bara flöt på. Efter middagen gick vi till hotellet och vi som ville gjorde oss i ordning för att åka till en klubb. Vi som åkte dit var jag, Karin, Johan, Alice, Camilla, Jessica och lärarna. Tyvärr kunde jag och Karin inte komma in så vi vände tillbaka till tunnelbanan tillsammans med Monica. På vägen till tunnelbanan berättade jag för Monica om mitt samtal med tanten på Vapiano. Hon sa att det var jätte bra men att hon ändå ville höra det själv för att riktigt tro på det. precis när vi pratat om detta kom det fram en man till oss som frågade om vägen till Matrix, klubben som vi precis hade varit vid. Jag började förklara vägen för honom och han verkade förstå och tackade så mycket. Jag tittade på Monica och sade att det var precis samma sak som hände på restaurangen, och nu när hon hade bevis trodde hon på mig.

    På torsdagen åkte vi till Kreutzberg där Johan höll sin redovisning. Sedan följde vi floden Spree en bit tills vi kom till Judiska museet. Precis bredvid det fanns det ett kebabställe där de flesta av oss åt lunch. Sedan åkte jag, Karin, Johan, Alice, Camilla och Jessica till kurfürstenstrasse där vi besökte KaDeWe (Kaufhaus Des Westens). Det är ett jätte stort varuhus med många flotta och dyra affärer. Det kan jämföras med NK, fast mycket större och mycket dyrare. Vi stannade bara där en snabbis innan vi åkte vidare till Alexanderplatze där det fanns ett mindre varuhus där det faktiskt fanns saker vi kunde köpa, det hette Alexa. Där var vi ett tag och köpte lite olika saker. På kvällen hade vi sedan en gemensam middag på en restaurang som kan liknas vid Jensen bofhaus. Där hade vi det väldigt trevligt. När vi ätit vår middag där gick jag, Karin, Johan, Alice, Camilla och Jessica till en annan restaurang där vi tog vår efterrätt. Sedan kom vi tillbaka till hotellet där vi satt ett tag vid borden vid baren och hade det trevligt och pratade både med varandra och med några andra tyskar som bodde på hotellet. Det blev en väldigt sen kväll, natt eller tidig morgon beroende på hur man ser på det.

   

    På fredagen åt vi en lite senare frukost då alla var väldigt trötta eftersom vi hade tagit tillvara på kvällen innan. Vi packade ner allt i våra väskor och sedan låste vi in dem på ett av rummen. De fick sedan stå där tills vi skulle lämna hotellet. När allt var färdigpackat åkte jag, Karin, Johan, Alice, Camilla och Jessica till en Starbucks där vi satt och tog det lugnt innan det var dags att hämta väskorna och åka till flygplatsen. Väl där höll vi oss endast vakna för att kunna stiga ombord på planet. Så fort vi satt oss på våra platser och planet lyft dröjde det inte länge innan vi sov och innan vi visste ordet av var vi hemma på Arlanda igen.  

Vårt ledarskap

    Jag tycker att mitt, Karins och Helins ledarskap var relativt bra. Visst blev det lite strul med vår planerade båttur men vi gjorde det bästa av situationen och till slut blev det i alla fall av. Dessutom tog vi igen detta under de andra dagarna då det hände att vi ledde gruppen till exempelvis ett matställe som många skulle till, en affär eller liknande. Vi var alltså kanske inte så duktiga på att leda gruppen under just vårt ”moment”, men om vi hade varit ensamma i Berlin eller någon annan stans i Tyskland tror jag definitivt att vi hade klarat oss med de egenskaper vi ändå visade att vi har.

 Hur var resan samt nya saker jag lärt mig

    Som man förhoppningsvis kan förstå när man läser texten har jag tyckt att denna resa har varit otroligt rolig och lärorik. Det roliga med den var så klart att få uppleva Berlin med dess kultur och historia. Det var spännande att se deras sevärdheter och vad som utmärker deras stad. Det var även kul att se det tyska modet, som inte var så vackert i praktiken, lära sig hur invånarna där fungerade, och inte minst att lära känna alla som var med på resan bättre. Jag umgicks främst med Karin och treorna och vi hade det jätte kul tillsammans.

    Det jag har lärt mig under denna resa är bland annat att våga prata tyska och att tro på mig själv. Under denna resa har jag minst två gånger fått bevisat för mig att jag kan både prata och förstå riktig tyska så att andra tyskar faktiskt förstår mig. Jag har även lärt mig att klara mig själv i en främmande stad (visst, vi var alltid minst tre när vi gick någonstans men utan läraren i närheten kändes det faktiskt lite läskigt de första dagarna, under de sista dagarna var jag faktiskt helt lugn även om läraren inte alls var i närheten utan rent utav kvar på hotellet).

    Som slutord skulle jag bara vilja tacka alla som var med på denna resa och gjorde den så bra som den blev! Jag har haft jätte roligt och jag kommer inte glömma detta i första hand!

Annifrid Söderlund