diereisenachberlin.blogg.se

Rent allmänt var resan till Berlin över förväntningarna. Det var mycket spännande att upptäcka en ny stad som på många sätt skiljer sig från Stockholm och andra städer jag har besökt. Det som fascinerade mig mest var hur allting skulle vara så stort; det berlinska folket verkar kompensera för något… nedan följer en dag-för-dag-genomgång för resans gång.

MÅNDAG. Resan börjar med att vi från Steg 4 i tyskan möts på Centralen. Det var tur för annars hade jag aldrig hittat till Gaten vi mötte Steg 5 samt lärarna vid.

Flygtiden gick fort men jag tror att alla samtycker om jag säger att vi var väldigt trötta. När vi väl kom fram till Tegel, flygplatsen, gick det bara några minuter innan vi skiljdes åt. Jag, Adrian, Andy, Rebecka och Monika hamnade på en buss till hotellet medan resten var på en annan. Vid hotellet möttes vi som tur igen, annars hade vi väl aldrig blivit funna…

Lunch/middag åt vi tillsammans. Monika åt en fisk fast hennes samvete var emot det (tror jag). Fisken döptes i alla fall till Fritzie, precis som restaurangen vi åt på. Senare hade Monika ett ”samtal” med Fritzie då hon bad förlåtelse för att ha ätit upp honom.

Efter detta skulle vi ha åkt en båttur i floden Spree men båten var reserverad så det fick vänta tills nästa dag. Istället besökte vi en enorm discokula som vanligtvis kallas Berlins Tv-torn. Flera hundra meter uppe i luften såg vi siluetten av Berlin i 360 grader.

Senare fick vi göra vad vi ville och jag minns att Andy lurade in mig och Adrian på Burger King. Tjejen iklädd Burger King- uniform blev en aning chockad när jag bad om en sallad. (”Just a sallad?!” ”Yes, just a sallad…” ”JUST A SALLAD?!?!) Till hennes försvar prövade jag först att beställa på tyska, jag klandrar henne inte om hon inte förstod.

 Till slut fick jag min sallad. Utgångsdatumet hade passerats med två timmar och den var inte god. Ännu värre blev det när jag smetade på dressing i ett försök att rädda aptiten. Dock förstår jag att den inte var god, jag tror inte att sallad är det man brukar beställa på denna kedja. Vem vet hur länge den hade legat i den där disken?

TISDAG Denna dag besökte vi först Checkpoint Charlie där Andy höll sin redovisning eller vad man nu vill kalla det. Han satte press på oss alla när han kunde det utantill. Sedan leddes vi till en del av Berlinmuren där ”madness” var ingraverat med graffiti. Väldigt passsande, anser jag. Vi såg också SS gamla högkvarter utifrån. På vägen till Brandenburger Tor hann vi se stora gråa byggnader, stora glasade byggnader, stora allting. Riksdagen fick vi också en titt på. På samma väg köptes också kringlor. Det var inte gott, ganska smaklöst enligt mig. Men funkade att smaka på. Vid Brandenburger Tor, eller som man säger på svenska, Brandenburg Tor höll Adrian sin del. 50 meter därifrån höll Emma en redovisning om Tiergarten. Tyvärr hade inte våren kommit till Berlin så detta var ännu ett grått inslag i staden Berlin. Meningen var att vi skulle ha ätit piknick i Tiergarten (en jättestor park som kanske bäst kan förknippas med Central Park i New York?) men det var så grått och kallt att vi skiljdes åt och alla fick på egen hand finna lunchmat.

Efter att ha ätit en Kartoffelauflauf var jag redo att möta floden Spree i en båt. Det var iskallt men ganska häftigt att se Berlin från ett mer objektivt perspektiv. Efter det åkte vi till hotellet och spelade kort.

På kvällen åkte vi till Kreuzberg som skulle vara Berlins ”alternativa” del. För mig kändes det som att vara i en svensk förort. Ganska raskt åkte jag, Helin, Emma, Lena och Adrian därifrån. Vid Alexander Platz delade vi på oss. Vi tog en titt inne på Lush och sedan gick vi vilse. Därefter tog det några timmar att irra runt i Berlin innan vi kom till kära Hauptbahnhof. Klockan var runt elva och det var dags för middag. Vi hittade en asiatisk grej, väldigt gott. Maten tog vi hem och åt på hotellet. Därefter sammanstrålade vi i det ena rummet med de andra och spelade kort.

ONSDAG På onsdagen var det Rebeckas tur att hålla sitt tal. För det behövde vi åka till Sachsenhausen, ett koncentrationsläger utanför Berlin. Vädret var perfekt för att inskränka en känsla av tunghet. I några timmar gick vi runt där och sedan åkte vi hem. Till lunch blev det lite mer asiatisk mat. Till sällskap hade vi de andra från gruppen, dock hade lärarna försvunnit spårlöst. Vad de gjorde vet vi inte än idag.

Några, inklusive lärarna, åkte på kvällen till Matrix, av beskrivningen att döma en nattklubb eller dansställe, hur man nu vill se det. Innan dess intog jag, Adrian och Andy en middag på ena hotellrummet innehållande resterna från Andys KFC-mat. Efter att ha beställt ”Party-box” var det inte så konstigt att han hade mat kvar. Efter detta samlades vi med några andra för att spela kort i baren. ”Finns i sjön med en tvist” hade därmed uppfunnits. Vad detta spel gick ut på tar vi inte i det här forumet. Ganska sent blev det och jag minns vagt att jag ojade mig över mitt tal som skulle hållas på torsdag morgon. Andy höll på att skratta ihjäl sig sade han nästa dag.

TORSDAG Mitt tal blev hyfsat smärtfritt. Anna höll också sitt tal och vi fick inte onda ögat av Monika så då insåg jag att vi skulle komma hem helskinnade till Stockholm. Om det hade varit dåligt hade det nog saknats en eller flera elever till hemfärden.

Vi åkte till Kreuzberg igen, men den här gången en helt annan del av stadsdelen. Här fick vi se mer av Spree och olika parkinslag. Johan höll sin presentation och rundturen gick vidare.

Ännu en kollosal byggnad trädde fram under denna promenad. Denna gång var det det Judiska museet som massivt tog upp en stor del av mitt synfält. Vi gick inte in och strax därefter släpptes vi fria att göra vad vi ville. De flesta av oss (alla förutom Emma, Monika, Lena, Andy och Helin) stannade på ett halvskumt kebabhak. Falafel-lunchen var ganska god.

Rebecka, Adrian, Anna och jag hade tidigare bestämt att vi skulle åka till der Museeninsel, Museön. Innan det Egyptiska museet åkte vi till Naturhistoriska museet. Här gick vi in gratis mot att de fick fota oss och ha med oss i deras DNA-utställning. Mot en gratis biljett var vi ganska lättköpta. 

Fascinerande var det stora spritmagasinet som var en otroligt stor samling. Naturligtvis var resten också intressant, men kylan i det där rummet, i kombination med massa läskiga vätskor gav en speciell effekt på mig. De enorma dinosaurieskeletten var också väldigt imponerande.

Därefter åkte vi till det Egyptiska museet. Eller, det hette egentligen Neues Museum, men eftersom det var egyptiska stulna föremål vi såg så passar det egyptiska museet bättre. Här såg vi bysten av Nefertiti som hade ett eget tornrum som svar på hennes glans. Jag vågar säga att detta var det mest kända föremålet i utställningen och museet verkade vara väldigt stolt över denna mystiska drottnings skulptur man inte vet så mycket om.

På kvällen åkte vi allihopa till ett Steak Hous för att avnjuta den sista måltiden tillsammans. Adrian, Anna, Andy och jag tog en promenad hem och på vägen bestämde Anna och jag att vi skulle gå vid vattnet. Jag började försöka säga vart vi skulle gå på tyska, vilket ledde till att Adrian flippade ut. Han skrek något i stil med: ”JA VI VET, DAS TROTTOAR-JÄVEL” vilket var väldigt roligt! Under resten av äventyret hem (vi gick halvt om halvt vilse) skrattade vi väldigt mycket om det.

Därefter var det kortspel som gällde, återigen på nedervåningen i hotellet. Där satt vi till cirka halv tre. 

FREDAG. Hemfärdsdagen. Efter en sen frukost blev det mer kortspel i lobbyn. Vid tolvtiden gick Adrian, Rebecka, jag, Anna och Andy till Hauptbahnhof (som för övrigt låg ca 50 meter från hotellet) och åt Asian-food igen. Efter att ha hittat en perfekt middagsmacka till planet gick Anna och jag och köpte Frappuccino på Starbucks. Hauptbahnhof har verkligen allt.

Strax var det dags till avfärd till Tegel, flygplatsen. Bussresan gick smärtfritt och helt plötsligt var vi på flygplatsen. Här lekte vi ”20 frågor” och jag var till och med bättre än Andy på att gissa rätt.

Så stod vi på Arlanda igen. Redan på torsdagen insåg jag att jag skulle börja sakna Berlin (de gråa byggnaderna hade förvandlats till någonting intressant i samband med att vädret blev bättre) och längtan tillbaka till Berlin kom i full fart när vi lämnade Arlanda bakom oss, på väg till Centralen igen.  

Hälsning från Sara